Insändaren har tidigare publicerats på bloggen. Dock för ett tag sedan. HP har nu valt att publicera den, dock något förkortad. Den finns att läsa här: http://hallandsposten.se/asikter/hplasaren/1.669635
Debattartikel publicerad i Laholmstidning 12/11-09: ”Inga kommunister i Sveriges regering!”
9 november, 2009
”Mr. Gorbatjov, tear down this wall” sa USA:s president Ronald Reagan när han höll ett tal i väst Berlin under 1980-talets kalla krig. Muren revs också ned, men det var inte Gorbatjov utan det tyska folket som under jubel och glädjetårar gjorde det en kall novemberkväll 1989. 9:e november är det 20 år sedan dess, 20 år sedan Europas östra folk fick uppleva den frihet man i väst länge tagit för given.
I närmare 40 år lyckades kommunismen och socialismen dela Europa. Berlinmuren delade Tyskland, familjer och vänner var splittrade till följd av krig och storpolitik. Hos dagens européer känns det väldigt främmande, men minnet av muren, kalla kriget och den hotande kommunismen från öster lever kvar.
Kommunismens brott är många. Stalins massutresningar i Sovjetunionen där människor fördes bort och ändade sina liv i Sibiriens gulagsystem. Massvälten i Ukraina under tvångskollektiviseringen av jordbruket där kannibalism blev vardag. Pol Potts mördarregim under Röda khmererna. Kina är ytterligare ett exempel där kommunismen har och fortfarande sätter sina spår. När Mao styrde Kina ledde ”det stora språnget” till massvält med oräkneliga döda. Kulturrevolutionen slog hårt mot landets intellektuella och dess kulturskatter förstördes av hjärntvättade ungdomar med Maos lilla röda i handen. Kommunismens och socialismens brott mot mänskligheten kan räknas upp i en evinnerlighet.
Idag skördas fortfarande offer under kommunismens röda fana. Så sker i Kuba där oppositionella politiker fängslas för att de motverkar Fidel Castros diktaturregim. I Nordkorea lider folket av svält och många försöker lämna landet. Likt gamla Östtyskland tvingar man så gott det går kvar folket i landet. För den som flyr och tvingas tillbaka väntar misshandel, fruktansvärda kränkningar och tillslut död i något av landets många arbetsläger och koncentrationsläger. Brotten fortsätter än idag – detta kan aldrig accepteras.
I Sverige finns en opposition som säger sig vara enad. Socialdemokraterna är beredda att släppa in Vänsterpartiet med Lars Ohly i en vänsterregering, en man som grät när muren föll. Glöm inte att Vänsterpartiet är sprunget ur kommunismen och dess mörka historia. Den 9:e november 1989 hette partiet VPK Västerpartiet kommunisterna, när muren föll försvann snart K:et. Men försvann den hemska ideologi ur vilken partiet är sprunget? En ideologi vars företrädare visat ett så fruktansvärt förakt för mänskligt liv att vem som helst kan bli mörkrädd. Vi i Moderata Ungdomsförbundet vill inte ha några kommunister i regeringen, inget Vänsterparti och ingen Lars Ohly i Sveriges regering!
Christofer Lundholm
Ordförande MUF Halmstad
En kortare version publicerades i Hallandsposten. Hallands Nyheter publicerar hela debattartikeln och dessutom på dagen den 4 maj 30 år efter Margaret Thatcher och Tories valdes till makten i det sargade GB.
Läs den i sin helhet: http://hn.se/asikter/debatt/1.457365
Den 4 maj i år är det 30 år sedan Margaret Thatcher äntrade nr. 10 Downing Street. Datumet den 4 maj 1979 är en dag som inte bör glömmas, en dag som i mångt och mycket kom att förändra världen.
Margaret Thatcher valdes till premiärminister i ett Storbritannien som stod på randen till kaos. Ekonomiskt var landet i ett smärre stillestånd och hade så varit större delen av tiden sedan andra världskrigets slut. Inflationen var skyhög och slog emot alla grupper i samhället. Bekämpandet av inflationen var den primära uppgiften för Thatcherregeringen för att nå en stabilisering i ekonomin.
Thatcher och hennes regering vitaliserade ekonomin genom sina privatiseringar, tillsammans med skattesänkningar för de arbetande. Staten hade vuxit sig för stor. Myntandet av begreppet ”Popular Capitalism” och det korståg hon bedrev emot alla former av statligt ägande förändrade världen för evigt. Ut flög de gamla keynianska teorierna om att staten bör driva ekonomin framåt och in togs Hayeks idéer om den fria markanden och dess förmåga att sköta sig själv utan inblandning från klåfingriga politiker. Thatchers politik visade sig verkningsfull. En ekonomisk bom utan like kom att dominera större delen av 1980-talet.
Ägardemokrati blev ledordet i det nya Storbritannien. Människor från främst arbetarklassen fick möjlighet att köpa tidigare kommunalt ägda hus. De fick på så sätt en större ekonomisk trygghet i att äga sitt eget boende. Andelen aktieägande britter ökade lavinartat när man privatiserade flera statliga bolag som exempelvis British Telecom. Människors ekonomiska trygghet ökade ytterligare.
Arvet efter Margaret Thatcher är stort. I dessa tider av ekonomisk kris är det värt att minnas vad hon gjorde för att lyfta Storbritannien ur tidens stagnation, trögrörlighet och lågkonjunktur. Hennes form av privatiseringspolitik har spridit sig över hela världen och lyft flera länder ur fattigdom och misär till rikedom och välstånd. Vi bör idag fråga oss ifall vi vill återvända till det gamla, om de keynianska teorierna är lösningen. Teorier som många gånger hållit länder kvar i fattigdom och misär. Ifall vi ska låta våra ekonomier styras av klåfingriga politiker vars göranden bara förlänger den ekonomiska stagnationen och förvärrar nedgången. Eller ifall vi ska låta marknaderna vara fria från dessa, sköta sig själva och generera högre tillväxt, mer välstånd och ökade löner för alla i samhället.
Christofer Lundholm
Ordförande MUF Halmstad
Insändare publicerad i Hallandsposten 15/4 2009: ”Vem ska betala en ny fotbollsarena?”
16 april, 2009
Utredningen kring ny fotbollsarena är nu klar. Att renovera det vackra Örjansvall skulle kosta 220 miljoner. Att bygga en ny arena som möter dagens standard på Sannarp skulle kosta 300 miljoner. Tillföljd av det minst sagt prekära ekonomiska läge som Halmstad kommun har hamnat i är det omöjligt för kommunen att finansiera detta i nuläget. Men är det överhuvudtaget rätt att kommunen ska finansiera allt det här? Som moderat tycker jag inte det.
Skattepengar ska användas på ett ansvarsfullt sätt. Kommunen kan vara med och medfinansiera en eventuell renovering av Örjansvall eller en nybyggnation på Sannarp, men det är inte rätt att kommunen ska stå för hela kostnaden. Inte ens merparten av den! HBK måste dra sitt strå till staken och öppna upp sin skattkista ifall man vill ha en upprustad eller modern fotbollsarena inom en snar framtid.
Det finns inget i världen som kan berättiga ett satsande på en ny fotbollsarena för 300 miljoner skattekronor på Sannarp eller 220 miljoner för en renovering av Örjansvall, skattepengar som bör gå in i kommunens reguljära verksamhet för att möta exempelvis skolungdomars och äldres behov. Därför är frågan ifall HBK är villigt att betala merparten av en renovering eller ett nybygge berättigad att ställa? Eller för den delen ta hjälp av sponsorer som är villiga att betala?
Christofer Lundholm
Ordförande MUF Halmstad
Svar till ”Ung republikan”, 5 mars
Den här debatten började med ett mycket plumpt angrepp på vår Konung Carl XVI Gustaf och monarkin där avskaffandet av den lyftes fram som ett sätt för staten att ”spara” under de kristider vi nu befinner oss i. Sedan mitt förra inlägg har mycket nytt hänt. H.K.H. Kronprinsessan Victoria och herr Daniel Westling kom äntligen att förlova sig på fettisdagen. En sällan skådad rojalistisk yra utbröt och pågår fortfarande. Det tåls att åter påpeka att monarkins ställning i Sverige är mycket stark, förmodligen starkare nu än när debatten här började.
Bröllopet stundar försommaren 2010, 200 år efter det att ätten Bernadotte valdes av ständerna till den svenska tronen. Arrangemanget kommer att kosta oss skattebetalare 30 miljoner kronor är det beräknat, men det kommer i sin tur att inbringar genom handel och investeringar med tyngdpunkt på Stockholmsregionen 2,5 miljarder. Argumentet att avskaffa vårt Kungahus under denna kristid för att ”spara” faller fullkomligt. Vårt Kungahus kommer snarare att hjälpa till att föra oss ut ur krisen.
Jag som rojalist tror inte att dagens republikaner är ”kungahatare” som ”Ung republikan” uttrycker det. Dessa rojalister kanske finns, men jag har inte träffat dem så de måste vara mycket få. Monarkin spelade en gång i tiden en politiskroll och vem som var monark var mycket avgörande. Då kunde man inte finna sig i att avskaffa monarkin, om ändå alla hade det förhållningssättet idag, utan istället byta ut monarken. Statskuppen 1809 är ett praktexempel på det. Idag däremot talar republikaner väl om Konungens person, men illa om monarkin som system. Ett beklagligt skifte har skett. Dagens Konung är däremot inte illalämpa för sin roll, han är snarare genom sin fostran in i den ypperlig.
”All offentlig makt utgår från folket” står det i vår svenska grundlag som ”Ung republikan” riktigt påvisar. Den offentliga makten utgår också ifrån folket om vi ser till realiteten. Det är riksdag och regering som styr Sverige och inte vår Konung. Monarkin har ingen offentlig makt eftersom statschefsposten är opolitisk och skall så förbli. Det i sig är av vikt för att den ska kunna vara en stark och samlande nationell symbol för svenska folket. Republikanerna vill grusa den nuvarande situationen och istället insätta en avdankad grå självgod politiker som president med ett tillhörande dyrt presidentval vart fjärde år.
Konungen bör och skall vara av den ”rena evangelistiska tron”. Det är av vikt eftersom Sverige av historien är ett protestantiskt land och en majoritet av Sveriges invånare idag är medlemmar av Svenska Kyrkan, men idag kanske inte av övervägande religiösa skäl utan snarare kulturhistoriska. Monarkin och kyrkan har länge hängt samman. Men om en medlem i Kungahuset önskar byta religion kan den helt enkelt lämna det.
Mitt argument att Konungens och regeringens godkännande av tronföljarens livspartner som statueras i grundlagen numera är en ren formalitet gjorde sig definitivt gällande på fettisdagen. Varken H.M. Konungen eller regeringen hade några invändningar mot att Kronprinsessan och herr Westling ingick förlovning.
Med förlovningen som följd lever monarkin mer än någonsin i vårt älskade land! Stödet för monarkin måste ses som massivt trots vissa påhopp av en idag mycket marginaliserad republikanskrörelse. Monarkin kommer att fortsätta leva i vårt demokratiska Sverige där en stor majoritet av folket önskar ha den kvar, vilket i sig är demokratiskt. Ber att få tacka för mig i den här debatten.
Christofer Lundholm, 22 år
Ung rojalist
Insändare publicerad i Hallandsposten 26/2: ”Den svenska monarkin är inte odemokratisk”
26 februari, 2009
Svar till ”Ung republikan” 24/2
Till att börja med är det intressant att notera att republikanerna som här i HP gör sina inlägg väljer att vara anonyma. Ingen slutsats kan dras annat än att dem inte fullt ut vill stå för sina åsikter. De kanske skäms för dom? Och skämmas bör de när Kungahuset visas en sådan respektlöshet! Det kan inte vara lätt att förespråka republik i ett land där mer än 80 procent av folket enligt flera opinionsundersökningar önskar ha kvar vårt Kungahus.
Att som ”Ung republikan” kalla Sverige för en odemokratisk stat är absurt. Sverige är en välfungerande liberaldemokratisk stat av representativkaraktär. Alla medborgare har rätt att i fria och öppna val välja sina representanter till diverse parlamentariska församlingar. Det som ”Ung republikan” missar i sin argumentation är att statschefen, Konung Carl XVI Gustaf, fyller en funktion där Han ska vara opolitisk. Konungen tar inga politiska beslut som inverkar på Sveriges folk. Där av är det inte nödvändigt att han måste vara direktvald av folket. Istället vill ”Ung republikan” installera en gammal avdankad politiker som sedan länge gjort sitt. En person som exempelvis Jan Eliasson eller Carl Bildt som har en uttalad politiskståndpunkt och på så sätt knappast kan vara en samlande och enande kraft för den svenska nationen. Vill vi svenskar att statschefsposten ska bli en avstjälpningsplats för gamla grå politiker?
Att Sverige skulle bryta mot de mänskliga rättigheterna genom sin grundlag är även det absurt. När grundlagen statuerar att Kungafamiljen ”ska tillhöra den rena evangelistiska läran” så går detta i sig tillbaka till innan år 2000 då staten och Svenska kyrkan hörde samman. Om nu någon medlem av Kungafamiljen önskar lämna ”den rena evangelistiska läran” så får de gärna göra så, men det innebär att de mister sin kungavärdighet. Men det är väl inget ni republikaner tycker är beklagligt? Kronprinsessan Victoria får i övrig gifta sig med vem hon vill. Det är inte så bokstavligt att Konungen och regeringen ska godkänna hennes gemål, utan godkännandet måste tolkas som en ren formalitet.
Monarkin är ett välfungerande och välbeprövat system som jag är övertygad kommer att kvarstå i många år till. Har det klarat över 1000 år så kommer det säkerligen att klara 1000 år till. Dagens republikaners angrepp på monarkin kommer inte ens att vara en parantes i den svenska historien.
Christofer Lundholm, 22 år
Ung rojalist
Insändare publicerad i Hallandsposten 18/2: ”Monarkin är en viktig del av Sverige”
17 februari, 2009
Svar till ”Kungens lilla pingla” 12/2
Det är med stor sorg som jag läser din insändare. Sällan har en sådan respektlöshet visats vårt Kungahus och därtill grundad på sådana felaktiga påståenden och jämförelser. Vår monarki är en utav de äldsta i världen med en mer än tusenårigtradition. Monarkin har varit själva fundamentet i den svenska staten och är så fortfarande genom att Kungen är statschef. Han är också den viktigaste nationella symbol vi har att samlas kring.
De skatter, eller apanage, som går till Hovstaten uppgår under verksamhetsåret 2009 till 57,43 miljoner kronor. Vi skattebetalare kan vara trygga i att vi får valuta för våra pengar. Apanaget går dels till representation som är Kungahusets främsta uppgift, men även till löner för alla som arbetar inom Hovstaten samt inte minst upprätthållandet av de 10 Kungliga slotten som är i statens ägo. 57,43 miljoner kronor är en fullt försvarbar summa för detta, enligt mig kanske t.o.m. för låg. Om man vill skära ner på kostnader i samhället finns det många andra utgifter att ta tag i. Monarkin kostar oss mycket lite i jämförelse med vad vi får tillbaka i investeringar, siffran 1 miljard har nämnts i debatten.
Den svenska monarkin åtnjuter ett starkt folkligtstöd på över 80 procent i diverse opinionsundersökningar. Vi har en statschef som hela livet har fostrats in i sin roll och är politiskobunden. Statschefen har ingen makt utan är endast en symbol, men för många en mycket viktig sådan. Med högsta sannolikhet försvinner mycket av det om vi ersätter monarkin med något annat. Högst sannolikt är väl en president. Vi får då lägga till i beräkningen ett kostsamt presidentval vart fjärde år och en tråkig grå politiker som ingen gillar istället för en vital och glad Kung.
Att göra sådana påhopp på Kungahuset som ”Kungen lilla pingla” gör och med sådan bristande kunskap är skrämmande. Svenska folket och svenska ungdomar har redan förnuft nog att opinionsmässigt ge monarkin sitt stöd och jag är övertygad om att så kommer att fortsätta så länge Sverige består som suverän stat.
Christofer Lundholm, 22 år
Ung rojalist
Insändare publicerad i Hallandsposten den 3/1-09: ”Inte människovärdigt att kallas ”brukare”"
11 januari, 2009
Äldrevården debatters titt som tätt, fram och tillbaka. Varje gång handlar det om skandaler känns det som. Halmstad fick sin egen skandal när missförhållandena på Bäckagårds äldreboende uppdagades för en tid sedan.
Vad jag och många i min omgivning kom att reagera på utöver själva missförhållandena var vad de äldre numera kallas inom vården. De har fått benämningen ”brukare”. Jag och säkerligen många med mig undrar varför man valt att kalla dem så?
Ordet ”brukare” känns inte som en okej benämning på äldre människor i behov av vård. Ordet kan uppfattas som nedvärderande, som att det kollektiviserar individer och skapar en bild av omänsklighet inom vården. Ska man tala om äldre i behov av vård kan man kalla dem för just äldre människor i behov av vård, eller åldringar om man så vill. Eller ännu bättre, de är individer med egna namn som Stig, Anna, Karin o.s.v.
Kontentan är helt enkelt vilken typ av bemötande vi vill att de äldre ska få inom vården. Ska det vara ett omänskligt bemötande de reducerats till ”brukare”, eller om man ska benämna dem som grupp något mänskligare ord än just ”brukare”?
Christofer Lundholm 22 år
Opublicerad insändare: ”Aldrig mer förmögenhetsskatt”
23 oktober, 2008
Det framgår i både Socialdemokraternas och Vänsterpartiets skuggbudgetar att de båda partierna önskar återinföra den av alliansregeringen avskaffade förmögenhetsskatten. Det får anses som ytterst oroväckande och djupt olyckligt om man gjorde allvar av detta hot.
Hur tänker socialdemokrater och vänsterpartister då världens ekonomier i denna tid är uppenbart berörda av ekonomiskkris och instabilitet? Uppenbarligen att de vill att mängder av kapital så fort som möjligt ska strömma ut ur Sverige och nationen då ska stå sig svagare än vad den skulle behöva i krisen. Återinförandet av förmögenhetsskatten gör att de pengar som nu återigen sökt sig till Sverige ännu en gång kommer fly utomlands. Pengar som i Sverige behövs för att investera i företag och ekonomiska institutioner för att dämpa effekterna av den kris vi nu befinner oss i samt den lågkonjunktur som vi med all säkerhet är på väg in i.
Det är ingen ansvarsfull ekonomisk politik! Socialdemokraterna och Vänsterpartiet måste lägga sitt jantelagstänkande bakom sig och vakna upp och se verkligheten. En veklighet där förmögenhetskapitalet faktiskt kan hjälpa Sveriges ekonomi att återhämta sig.
Man måste få skörda frukterna av sitt eget arbete! Det får man inte i ett vänsterstyrt Sverige. Där ska människor så fort de råkar spara lite av sin efter hårt arbete välförtjänta lön straffas genom att skatta bort så mycket som möjligt. Inte vore det väl konstigt ifall kapitalet skulle fly utomlands om Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fick styra och ställa?
Med detta vill sägas att förmögenhetsskatten är förlegad. Det har uppenbarligen Miljöpartiet insett som nu önskar hålla den avskaffad. Något som välkomnas. Det kanske är dags att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inser detsamma? För det är knappast troligt att Miljöpartiet kan förmå dessa båda att hålla sin linje vid ett eventuellt maktskifte.
Christofer Lundholm
MUF Halland
