Insändare publicerad i Hallandsposten 11/3-09 ”Monarkin lever mer än någonsin”

Svar till ”Ung republikan”, 5 mars

 

   Den här debatten började med ett mycket plumpt angrepp på vår Konung Carl XVI Gustaf och monarkin där avskaffandet av den lyftes fram som ett sätt för staten att ”spara” under de kristider vi nu befinner oss i. Sedan mitt förra inlägg har mycket nytt hänt. H.K.H. Kronprinsessan Victoria och herr Daniel Westling kom äntligen att förlova sig på fettisdagen. En sällan skådad rojalistisk yra utbröt och pågår fortfarande. Det tåls att åter påpeka att monarkins ställning i Sverige är mycket stark, förmodligen starkare nu än när debatten här började.

   Bröllopet stundar försommaren 2010, 200 år efter det att ätten Bernadotte valdes av ständerna till den svenska tronen. Arrangemanget kommer att kosta oss skattebetalare 30 miljoner kronor är det beräknat, men det kommer i sin tur att inbringar genom handel och investeringar med tyngdpunkt på Stockholmsregionen 2,5 miljarder. Argumentet att avskaffa vårt Kungahus under denna kristid för att ”spara” faller fullkomligt. Vårt Kungahus kommer snarare att hjälpa till att föra oss ut ur krisen.

   Jag som rojalist tror inte att dagens republikaner är ”kungahatare” som ”Ung republikan” uttrycker det. Dessa rojalister kanske finns, men jag har inte träffat dem så de måste vara mycket få. Monarkin spelade en gång i tiden en politiskroll och vem som var monark var mycket avgörande. Då kunde man inte finna sig i att avskaffa monarkin, om ändå alla hade det förhållningssättet idag, utan istället byta ut monarken. Statskuppen 1809 är ett praktexempel på det. Idag däremot talar republikaner väl om Konungens person, men illa om monarkin som system. Ett beklagligt skifte har skett. Dagens Konung är däremot inte illalämpa för sin roll, han är snarare genom sin fostran in i den ypperlig.

   ”All offentlig makt utgår från folket” står det i vår svenska grundlag som ”Ung republikan” riktigt påvisar. Den offentliga makten utgår också ifrån folket om vi ser till realiteten. Det är riksdag och regering som styr Sverige och inte vår Konung. Monarkin har ingen offentlig makt eftersom statschefsposten är opolitisk och skall så förbli. Det i sig är av vikt för att den ska kunna vara en stark och samlande nationell symbol för svenska folket. Republikanerna vill grusa den nuvarande situationen och istället insätta en avdankad grå självgod politiker som president med ett tillhörande dyrt presidentval vart fjärde år.

   Konungen bör och skall vara av den ”rena evangelistiska tron”. Det är av vikt eftersom Sverige av historien är ett protestantiskt land och en majoritet av Sveriges invånare idag är medlemmar av Svenska Kyrkan, men idag kanske inte av övervägande religiösa skäl utan snarare kulturhistoriska. Monarkin och kyrkan har länge hängt samman. Men om en medlem i Kungahuset önskar byta religion kan den helt enkelt lämna det.

   Mitt argument att Konungens och regeringens godkännande av tronföljarens livspartner som statueras i grundlagen numera är en ren formalitet gjorde sig definitivt gällande på fettisdagen. Varken H.M. Konungen eller regeringen hade några invändningar mot att Kronprinsessan och herr Westling ingick förlovning.

   Med förlovningen som följd lever monarkin mer än någonsin i vårt älskade land! Stödet för monarkin måste ses som massivt trots vissa påhopp av en idag mycket marginaliserad republikanskrörelse. Monarkin kommer att fortsätta leva i vårt demokratiska Sverige där en stor majoritet av folket önskar ha den kvar, vilket i sig är demokratiskt. Ber att få tacka för mig i den här debatten.                         

 

Christofer Lundholm, 22 år

Ung rojalist

Insändare publicerad i Hallandsposten 26/2: ”Den svenska monarkin är inte odemokratisk”

Svar till ”Ung republikan” 24/2

 

   Till att börja med är det intressant att notera att republikanerna som här i HP gör sina inlägg väljer att vara anonyma. Ingen slutsats kan dras annat än att dem inte fullt ut vill stå för sina åsikter. De kanske skäms för dom? Och skämmas bör de när Kungahuset visas en sådan respektlöshet! Det kan inte vara lätt att förespråka republik i ett land där mer än 80 procent av folket enligt flera opinionsundersökningar önskar ha kvar vårt Kungahus.

   Att som ”Ung republikan” kalla Sverige för en odemokratisk stat är absurt. Sverige är en välfungerande liberaldemokratisk stat av representativkaraktär. Alla medborgare har rätt att i fria och öppna val välja sina representanter till diverse parlamentariska församlingar. Det som ”Ung republikan” missar i sin argumentation är att statschefen, Konung Carl XVI Gustaf, fyller en funktion där Han ska vara opolitisk. Konungen tar inga politiska beslut som inverkar på Sveriges folk. Där av är det inte nödvändigt att han måste vara direktvald av folket. Istället vill ”Ung republikan” installera en gammal avdankad politiker som sedan länge gjort sitt. En person som exempelvis Jan Eliasson eller Carl Bildt som har en uttalad politiskståndpunkt och på så sätt knappast kan vara en samlande och enande kraft för den svenska nationen. Vill vi svenskar att statschefsposten ska bli en avstjälpningsplats för gamla grå politiker?    

   Att Sverige skulle bryta mot de mänskliga rättigheterna genom sin grundlag är även det absurt. När grundlagen statuerar att Kungafamiljen ”ska tillhöra den rena evangelistiska läran” så går detta i sig tillbaka till innan år 2000 då staten och Svenska kyrkan hörde samman. Om nu någon medlem av Kungafamiljen önskar lämna ”den rena evangelistiska läran” så får de gärna göra så, men det innebär att de mister sin kungavärdighet. Men det är väl inget ni republikaner tycker är beklagligt? Kronprinsessan Victoria får i övrig gifta sig med vem hon vill. Det är inte så bokstavligt att Konungen och regeringen ska godkänna hennes gemål, utan godkännandet måste tolkas som en ren formalitet.

   Monarkin är ett välfungerande och välbeprövat system som jag är övertygad kommer att kvarstå i många år till. Har det klarat över 1000 år så kommer det säkerligen att klara 1000 år till. Dagens republikaners angrepp på monarkin kommer inte ens att vara en parantes i den svenska historien.       

        

Christofer Lundholm, 22 år

Ung rojalist

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

En lyckans dag för Konungariket Sverige och hela dess folk! Leve ätten Bernadotte! Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Insändare publicerad i Hallandsposten 18/2: ”Monarkin är en viktig del av Sverige”

Svar till ”Kungens lilla pingla” 12/2

 

   Det är med stor sorg som jag läser din insändare. Sällan har en sådan respektlöshet visats vårt Kungahus och därtill grundad på sådana felaktiga påståenden och jämförelser. Vår monarki är en utav de äldsta i världen med en mer än tusenårigtradition. Monarkin har varit själva fundamentet i den svenska staten och är så fortfarande genom att Kungen är statschef. Han är också den viktigaste nationella symbol vi har att samlas kring.

   De skatter, eller apanage, som går till Hovstaten uppgår under verksamhetsåret 2009 till 57,43 miljoner kronor. Vi skattebetalare kan vara trygga i att vi får valuta för våra pengar. Apanaget går dels till representation som är Kungahusets främsta uppgift, men även till löner för alla som arbetar inom Hovstaten samt inte minst upprätthållandet av de 10 Kungliga slotten som är i statens ägo. 57,43 miljoner kronor är en fullt försvarbar summa för detta, enligt mig kanske t.o.m. för låg. Om man vill skära ner på kostnader i samhället finns det många andra utgifter att ta tag i. Monarkin kostar oss mycket lite i jämförelse med vad vi får tillbaka i investeringar, siffran 1 miljard har nämnts i debatten.    

   Den svenska monarkin åtnjuter ett starkt folkligtstöd på över 80 procent i diverse opinionsundersökningar. Vi har en statschef som hela livet har fostrats in i sin roll och är politiskobunden. Statschefen har ingen makt utan är endast en symbol, men för många en mycket viktig sådan. Med högsta sannolikhet försvinner mycket av det om vi ersätter monarkin med något annat. Högst sannolikt är väl en president. Vi får då lägga till i beräkningen ett kostsamt presidentval vart fjärde år och en tråkig grå politiker som ingen gillar istället för en vital och glad Kung.   

   Att göra sådana påhopp på Kungahuset som ”Kungen lilla pingla” gör och med sådan bristande kunskap är skrämmande. Svenska folket och svenska ungdomar har redan förnuft nog att opinionsmässigt ge monarkin sitt stöd och jag är övertygad om att så kommer att fortsätta så länge Sverige består som suverän stat.  

 

Christofer Lundholm, 22 år

Ung rojalist    

Modern historia

Sitter uppe här mitt i natten och skriver klart en seminarieuppgift. Jobbar sjukt sakta och har mest suttit och kollat runt på facebook och youtube. Kände faktiskt för att köra en ”allnighter” mest för att jag inte gjort det sen Växjötiden, vilket är smått tragiskt eftersom ”allnighters” hör studentlivet till . Hur som heslt har jag surfat runt lite på youtube inspirerad av den seminarieuppgift jag skriver om stats- och nationsbyggnadsprocesser i Sverige och Danmark. Mycket nationalism har det blivit. Sökte därför runt lite på youtube och fann en massa nazistpropaganda som verkar förvränga den svenska historien på de mest galna sätt vilket är beklagligt. Hittade även ett helt avsnitt av Hermans historia om Gustav II Adolf. Var ju tvungen att kolla igenom något som man som småtting tittade på någongång i mitten av 1990-talet. Ypperligt intressant, även ifall Herman Lindqvist kanske inte alltid är så himla källkritisk eller korrekt i sin framställning av historien. Fann även de här två små filmsnuttarna som någon vänlig själ har lagt upp. Ett stycke modern historia som ger en autentisk inblick i hur det gick till när vi fick en ny kung 1973. H.M. Gustav VI Adolf gick ur tiden och H.M. Carl XVI Gustaf tog Hans plats som regent. Mäktigt och samtidgt mycket rörande:

/Christofer Lundholm

Valborg och Konung Carl XVI Gustafs födelsedag

Vilken dag! Valborg för alltid med sig en viss ”mysighetsfaktor”. Det flaggas för fullt här på Frennarps Bygata för vårens ankomst och för vår älskade konung. I afton ska det ätas gott, skålas och sedan finns det lite andra saker planerade som vi inte ska nämna här  

En dag som denna tänkte jag påminna om att monarkin inte är given, även om jag vet att den är given av Gud, utan att det finns onda krafter där ute i samhället som helst hade velat se ett Sverige utan ett krönt huvud. Har under det här året fördjupat mig ytterligare i den franska revolutionen, kungaparet Ludvig XVI och Marie Antoinette samt greve Axel von Fersen och allt däromkring. Man ska aldrig glömma att det finns värden som står högre än de egna ideologiska värdena. Livet är ett sådant värde, men även monarkin och monarkernas liv. Monarkin ska vara något som var och en försvarar, önska bevara och samlas kring när orosmolnen hopar sig vid horisonten. 

Det gjorde man inte i Frankrike när det hände där. Skuld kan visst läggas på Ludvig XVI och hans obeslutsamhet när det gällde att hantera landets ekonomi och situationen som följde av de ekonomiska besvären. Marie Antoinette däremot blev brännmärkt på felaktiga grunder och fick bära i princip hela skuldbördan, vilket var aj så felaktigt. Visst slösade hon pengar, men inte i den enorma mängd vilket hon anklagades för. Trots stora delar av folkets hat emot kungafamiljen så stod kungaparet fasta i sin tro på folket och ville det inget annat än gott, vilket kan förstås i Ludvig XVI ord yttrade vid giljotinen innan han miste sitt huvud

”Jag är oskyldig till alla de förbrytelser, för hvilka

 man anklagar mig. Jag förlåter alla, som äro skuld till

min död. Och jag beder till Gud, att det blod, som ni

utgjuta, icke måtte komma öfver Frankrike!   

Ondskan är något som ständigt måste bekämpas över allt och hela tiden. För som Edmund Burke lär ha yttrat

”The only thing necessary for the triumph of evil,

is for good men to do nothing”

/Christofer Lundholm